2018-08-26 Staande Mastroute, Holland

Den 12 Augusti slussade vi in i den Holländska kanalen Staande Mastroute, Stående Mastrutten. Det är en kanal som går genom hela Holland från Vlissingen i Söder till Delfzijl i norr. Man går genom smala kanaler som slingrar sig genom landet eller på större mer raka kanaler tillsammans med gigantiska pråmar, man slussar genom 28 slussar och går genom 99 broöppningar. Det är en hel del väntande men många gånger öppnas slussen/bron på en gång. Vi har gått i nattkonvoj genom Amsterdam tillsammans med 20 andra båtar, vi har blivit attackerade av små små flugor i miljontals (när vi seglade över Ijssel meer, hela båten blev svart inklusive segel, vi kommer att få leva med resterna av dessa odjur länge). Vi har sett fantastiska byar med gamla kyrkor och sneda vinda hus från början av 1500-talet (som folk fortfarande bor i)vi har sett  kossor, får, ankor, bondgårdar, gigantiska pråmar vackra gamla flodbåtar (både sådana som seglar och sådana med motorer och en del med tändkulemotorer). Vi har träffat trevliga människor både Holländare och turister som vi.

Vi är vid den sista slussen i Delfzijl fullproppade med intryck som nog borde ha upplevts under en längre tid än de två veckorna det tog oss. Här möttes vi av kalla vindar från norr och vi upplevde vår kallaste dag på många år, på natten var temperaturen under 10 grader BRRR!

Guernsey 2018-08-08

Guernsey är en fantastiskt vacker ö, vacker natur och vacker bebyggelse. Huvudstaden där marinan ligger heter St Peters Port och är väldigt vacker med sina gamla hus och små smala gränder, husen är översållade med en blomprakt som är fantastisk. Här blandas fransk matkultur med det engelska språket på ett för oss tilltalande sätt – smakerna vi uppskattar och ett språk vi förstår.

När vi kom fram blev vi anvisade en plats inne i hamnbassängen som man bara kan komma in i när det är högvatten, här är tidvattenskillnaden 9 meter så för att inte allt vatten ska försvinna ur hamnbassängen har man byggt en klack som man bara kan ta sig över när det är högvatten. Här packas båtar ut och in i en rasande fart var12 timme.

Tiden här har vi utnyttjat till det som vi inte han med förra gången vi var här tittat lite närmare på staden och vandrat längs den vackra kusten. Vi tog bussen till Icart Corner en bussfärd på ca 40 min. Därifrån ringlade sig en vacker gångstig ibland på branten ut mot havet och ibland i skogen, vi fick alltså både upplev den magiska utsikten med turkost vatten och vackra badstränder och den mustiga tät växande skogen, vi passerade även ett antal vackra bostadshus som mer liknade små slott än kojor. Vi vandrade i sakta mak hela vägen längs kusten tillbaka till St Peters Port ca 1,5mil. Väl tillbaka belönades vi med förfriskning på vår favorit pub.

Azorerna 2018-05-14 till 2018-07-25

Nu har vi varit här på Azorerna i nästan 2,5 månader och vi har besökt alla de öar som vi planerat besöka. Azorerna är ett paradis för naturälskare med dess gröna böljande kullar, blåblommande Hortensior och valar och delfiner. Ögruppen består av 9 öar där den största är Sao Miguel på 745km² och den minsta är Corvo 17km². Den äldsta ön är Santa Maria, ca 10 milj år gammal och den yngsta är Pico som är 300 tusen år gammal, på Pico finns Portugals högsta berg, 2 351 m, som även det heter Pico.

Vi har besökt 6 st öar, fem har vi seglat till och en har vi tagit färja till. Vi kom först till Santa Maria då det är den sydligaste ön. Santa Maria är en liten ö som man tar sig runt med bil eller skoter på en dag. Den är vackert grön och böljande på östra sidan av ön medan den är ganska så platt och torr på den västra. Byn är liten och pittoresk och man möter vänliga hjälpsamma människor vart man går. När vi tvättat och rättat till lekaget i gasolboxen och sett oss omkring kastar vi loss den 25 maj och får en härlig segling till Sao Miguel.

Nu hamnar vi på den största ön vilket är en STOR kontrast till den lilla Santa Maria här kan man hitta det mesta och här finns köpcentrum och andra faciliteter. Men här på Azorerna märker man att tiden inte gått lika fort som på  fastlands Europa. Här lagar man hellre trasiga saker än slänger och köper nytt och ingenting verkar vara omöjligt, en egenskap som vi uppskattar och som vi alla borde lära oss av. Efter att ha åkt runt halva ön och sett oss om kring, vandrat runt i staden Ponta Delgada, ätit Piri-Piri kyckling och Bifado lämnar Colombas gast ”Bubben” för att flyga hem till Åland. Colomba och Pangea har följts åt sedan Kanarieöarna men här skiljs nu våra vägar, Colomba med kapten Ben och ny gast ger sig iväg härifrån och seglar norrut och vi fortsätter till nästa ö.

Den 1 Juni kl 3,00 ringer klockan och vi tar en snabb frukost för att sen kasta loss och segla mot Terceira och hamnen Angra do Heroismo, ännu en vacker ö med en huvudstad som finns med på UNESCO:s lista över Världsarv. Staden är fantastisk med sina vackra hus, kyrkor, parker mm. På ön gör vi några vandringar och bussturer för att se oss omkring innan vi seglar vidare den 8 Juni mot Sao George. Här ankrar vi utanför den lilla trånga hamnen egentligen bara för att få höra ljudet av den Gulnäbbade Liran som när mörkret faller kommer in från havet i massor. Det är en måsfågel som lever ute till havs men som nattetid tar sig in till sina bon på de vertikala klipporna, för att hitta hem använder de ett mycket speciellt läte och efter vårt förra besök ville vi spela in ljudet för att kunna minnas det. När vi vaknat nästa morgon seglar vi vidare till Horta.

Horta är ett av seglarnas kultställen, hit kommer så gott som alla som seglar från Karibien till Europa både de som skall till norra Europa och de som ska in i Medelhavet. En mötesplats med andra ord och vi träffar på många gamla bekanta under de veckor vi ligger här. Men vår egentliga anledning till att vi stannar här så länge är våra kära vänner Janne och Calolyne på Bold Venture som numer har slagit ner sina bopålar här. Under de dryga 5 veckorna vi stannar här umgås vi dagligen vi får äran att hjälpa till att renovera deras nyinköpta hus som de tänkt sig att bo i. Vi kittar och målar fönster, vi röjer i trädgården bland apelsinträd, persimonträd, bananer och annat smått och gott. När vi inte är i huset fixar vi med båten, autopiloten lagas på ett mästerligt sätt av Marco en mycket skicklig elektriker, vi tvättar, städar, grillar, firar midsommar, spelar Mölkky och äter middagar hos varandra och allt det där andra som man gör när man umgås och har trevligt. En dag tar vi färjan till Pico och vandrar runt bland vinodlingarna som  även de finns med på UNESCO:s lista av Världsarv. När vi börjar närma oss slutet av Juli börjar vi titta efter tänkbara möjligheter att ta oss vidare in i Engelska kanalen och se den 25 Juli ser bra ut och vi säger adjö till alla gamla och nya vänner och kastar loss.

Santa Maria, Azorerna 2018-05-14, kl 14.30

Så var väntans tider över, den 9 maj 16.00 släppte vi förtöjningarna i Las Palmas och ställde in kursen rakt mot målet - Santa Maria.

Efter ganska så exakt 5 dygns segling från Las Palmas var vi framme på Santa Maria, den sydligaste av öarna i ögruppen Azorerna. Seglingen var ganska händelselös, vädret var hyfsat, några droppar med regn och någon dag med solsken. Vinden var till vår fördel hela tiden vi seglade på en ganska så öppen bog efter att ha gått med motor de första 10-12 timmarna, vinden öppnade sig alltmer ju närmare Santa Maria vi kom. Lite blött hade vi det dock då det slog upp lite vatten på däck men inte mer än att vi kunde sitta i sittbrunnen när vi så ville. Däremot så hade vi en ständig saltvattendusch i duschen, det visade sig att gasolboxen (som sitter precis utanför duschen) blivit vattenfylld då dränaget hade bäckat igen och se högst upp längs relingen fanns det ett litet hål vilket gjorde att vatten forsade in i båten, men som tur var in i duschen så det gjorde ju inte så mycket, det var bara att pumpa ut det med duschpumpen. Lite blött blev det dock om fötterna när vi skulle använda toaletten, men vad gör väl det!

När vi närmade oss hamnen hade vi helt plötsligt två fiskar på våra linor som vi släpat efter båten hela vägen. Vi hade under vägen fått byta ut våra krokar till lite kraftigare då båda två var av när vi kolla varför vi inte fått något napp, detta var ungefär halvvägs, och så plötsligt två fiskar. Vi bromsade båten lite, och drog in den första fisken en stor fin vit tonfisk på ca 6 kg. När vi var färdiga att dra upp nästa så smet den iväg, men det gjorde inte så mycket då vi både kunde bjuda Ben och Bubben från Åland på en rejäl fiskmiddag och fylla upp frysen med smarrig fisk.

När vi kom iland så väntade den sedvanliga städningen, ute och inne, som alltid följer efter en översegling men denna gången väntade ju även en betydligt större operation då vi var tvungna att sanera hela toalett/dusch utrymmet från allt saltvatten. Och dessutom lagning av hålet i gasolboxen. På vägen la även vår autopilot av, det gjorde ju inte så mycket eftersom vi seglade och då styr vårat fantastiska vindroder som numer går under namnet Mååven då det har börjat att låta precis som en sådan. Vi får se om båtens mekaniker lycka hitta felet på autopiloten så småningom men så länge vi Seglar här runt öarna i Azorerna så behöver vi den inte det blir först när vi ska ut på nästa översegling upp till Engelska Kanalen.

2018-05-05, Las Palmas, Gran Canaria

Väntans tider!

Inget är som väntans tider sägs det men vi är inte så säkra på det, vi har nu väntat på de rätta vindarna för att segla till Azorerna i en månad och börjar misströsta en aning. Våren här har varit både kall, våt och blåsig, våren är sen och de då och då fördelaktiga vindarna för att segla norrut har uteblivit. Vår planerade segling till La Palma i januari fick vi ställa in pga blåsigt, blött väder och nu fortsätter det norra kalla vindarna även om det nu inte är så blött. Planen är alltså att segla norrut till Azorerna och där har vi tänkt att spendera sommarmånaderna innan vi fortsätter nordost ut in i Engelska kanalen fram på höstkanten.

Nå vad gör man då medans man väntar på rätta vindar? Vi har förberett båten, målat botten, renoverat däcksmattan, vaxat, servat vinscharna, lagat och fixat lite småprylar som måste göras och naturligtvis bunkrat båten med allt det som vi vill ha med oss härifrån så som souvenirer, billig mat och annat smått och gott. Maten hinner vi ju knapra på innan vi kommer iväg så det blir ju en ständig process. Men när alla dessa småsaker är färdiga så måste man hitta på något annat att fylla dagarna med och det är egentligen inte svårt här på Gran Canaria det finns så mycket att göra, förutom att vandra i bergen och plockar kantareller går vi och lyssnar på musik på någon av alla de olika barerna, sitter på ett kafé och tittar på folk, pratar med andra väntande seglare, upptäcker nya delar av Las Palmas eller som vi gjorde häromdagen besöker det nyöppnade akvariet.

Vi håller nu tummarna för att maj ska bjuda på mer fördelaktigt väder för vår planerade segling  så att vi hinner med att spendera lite tid på de vackra Azoriska öarna innan vi måste dra vidare till nya mål.

Tomtarna vara rädda för att ramla i från kajaken så som tröst för att de inte fick vara med på julkortet fick de följa med på en tur ner till Maspalomas och bli fotograferade med sanddyerna i bakgrunden.

God Jul

och

Gott Nytt År

önskar

vi alla på Pangea Ultima

från ett soligt Las Palmas

San Sebastian, La Gomera, Kanarieöarna 2017-09-28

Nu har vi lämnat Gran Canaria och Las Palmas för en tur till de västliga öarna. På båten är nu hela vår familj det vill säga Marcus vår son är med oss vilket vi tycker är väldigt roligt, vi delade ju vårt första stora segeläventyr så det känns bra att han får vara med på en del av detta. Vi började med att segla till Teneriffes huvudstad Santa Cruz det var till en början en härlig segling med ett stilla medgörligt hav och smekande varma vindar, delfiner hoppade runt båten och vi susade fram i god fart men som det så ofta är här runt Kanarieöarna så varar det inte så länge. Mellan öarna är det accelerations soner som snabbt ändrar seglingsförhållandena från lugn och härlig segling till lätt kaotisk med hård vind och sjö som gärna letar sig in i sittbrunnen men lika snabbt igen kan det bli lugnt och härligt, det gäller att vara förberedd och ha allt stuvat på rätt plats. När vi kom fram till Santa Cruz, lite blöta och väldigt salta väntade en lugn och fin hamn, det var inte många båtar som låg i hamnen och allt var välskött och rent. Under de tio dagar vi stannade i staden hann vi med att se stadslivet, besöka Palmetum för att se växter från hela värden, åka i deras moderna spårvagnar, göra ett par vandringar i bergen och bila runt lite på ön. När vi var färdiga med Santa Cruz seglade vi vidare söderut längs Teneriffas ostkust till San Miguel där stannade vi endast över natten för att nästa dag segla mot La Gomera och San Sebastian. Här har vi nu legat i en vecka och här har vi än så länge hunnit med en hel del, bad, snorkling och spännande utmanade vandringar. En av vandringarna gick genom en lång, lång kolsvart bevattningstunnel ”Tunèl El Rejo” där vi fick gå böjda, delvis i djupt lerigt vatten upp till knäna och med ca 250 meter berg över huvudet i 600 meter.  Den andra vandringen gick brant uppför i ca 400 meter där vi mötte ett härligt landskap och en utsiktsplats, ”Mirador de Abrante”,som var utöver det vanliga. Man kunde gå ut i en stor glas låda som hängde ut över klippan, i lådan var ALLT glas även golvet och 600 meter rakt ner kunde man se byn Agulo och havet. En otroligt märklig upplevelse, många av de som tagit sig upp vågade aldrig gå ut i glasburen men vi var modiga.

13-07-2017, Las Palmas, Gran Canaria, Spanien

Nu har vi varit hemma i Sverige i ett par månader och just kommit tillbaka till Las Palmas. Det är alltid lika roligt och trevligt att komma hem till vårt vackra Nösund och alla goa vänner och inte minst att få träffa vår son Marcus som vi ju inte ser så ofta. Denna gången hade vi mycket som stod på programmet och vi hann i princip med allt vi hade förutsatt oss. Vi eldade upp ris som vi hade sparat sen vårt förra besök, vi underhöll fönster, målade lite, lagade lite, fixade mycket, vandrade "Orust tvärs" (4 mil), besökte Pilane Sculpture Park, åt många goda middagar i goda vänner lag, vi fick även några besök av seglarvänner som även de var hemma i Sverige, vi segladel i den vackra skärgården (i goda vänners båtar som de lånade ut, tack Patrik och Hans-Rickard) och var ute på holmarna och badade (med motorbåt som Holstarna lånade ut, tack kära vänner), däremellan fixade vi med allt det där som vi måste fixa när vi är hemma - köpa alla de saker som vi inte kunnat hitta på Gran Canaria och som båten kräver. Vi är väldigt nöjda med vårat besök hemma även om vi inte hann med att träffa riktigt alla, det får bli vid näst besök. Ni kan se på bilderna här ovan lite av det vackra, roliga, spännande vi fått vara med om.

Nu väntar lite jobb här nere, mest för Per medan jag sköter om markservicen och pysslar om båten med div små reparationer och underhåll. Och om planerna blir som vi tänkt seglar vi en tur runt de västliga öarna El Hierro, La Palma, La Gomera och Teneriffa till hösten. Sen ............?

12-03-2017 Las Palmas, Gran Canaria, Spanien

Vi har ju inte skrivit så mycket här på hemsidan sedan vi kom hit men nu har vi ett fyradagars äventyr som vi gärna delar med oss av, hoppas att någon ska tycka att det är roligt att läsa även om det inte har med segling och havet att göra.

________________________________________________________________________________

Det var Per, jag, Siv och Christer som en kväll för länge sedan kläckte idén att vandra från Las Palmas, där vi har våra båtar liggande, till Maspalomas, från kust till kust, från det kalla nord till den varma södern, från Sailors Bar till Sailors Bar (finns en Sailors bar på båda ställena).

Vi har under lång tid stött och blött denna idén fram och tillbaka, upp och ner och fler än en gång har vi förkastat den men till slut lyckades vi få ihop en plan som verkade som om den skulle fungera. Startdatumet satts till den 16 februari 2017.

Dag 1 - Las Palmas till Santa Brigida

Vi, Per, jag, Siv, Christer samt gästspelarna för dagen Elisabeth och Micke började med att ta Guagua (lokalbus) nr 12 till Teatro i Vegueta. Därifrån gick vi två kilometer västerut till början av vandringen som startade strax under en motorväg i en baranco (dal). Redan där var vi så gott som ute på landet och vi lämnade snabbt storstaden bakom oss genom att följa ett vattendrag som heter Guinguada, ett vattendrag som vi skulle följa hela dagen. Vattendraget såg vi just inte så mycket av men vi förstod på varningsskyltarna att det vid häftigt regn kunde vara kraftigt vattenflöde och stor fara att vara nere i barancon. Vi  gick förbi Universitetet och tog en härlig paus i Botaniska trädgården (som är anlagd av  svensken Eric Sventenius 1952). Vi fortsatte väster ut längs vattendraget och fick följa landsvägen en bit då stigen vi skulle gå på var igenväxt. Vi hittade snart tillbaka till stigen och passerade rastplatser, vackra hus, lite odlingar och vi gick även under en stor motorvägsbro ju längre dagen led blev omgivningarna lantligare och naturen vackrare. Vi njöt i fula drag av att äntligen få påbörja vårt äventyr. Efter en förundransvärd trevlig och omväxlande dag kom vi fram till vårt mål för dagen, en vandring som var 22 km men kändes väldigt lätt eftersom det endast var ca 400 höjdmeter. Vi fick njuta av en välförtjänt öl och lite ost på en trevlig bar i den otroligt vackra byn Santa Brigida. Denna kväll tog vi bussen hem till våra båtar där vi åt en härlig pasta med musslor innan vi trötta föll i sömn.

Dag 2 - Santa Brigida till El Portillo

Denna dagen började likadant som den första, klockan ringer tidigt, vi träffar Siv och Christer vid Club Varadero för en kort promenad till busshållplatsen men denna dagen tog vi Global bus 301 (landsbygdsbussarna) till Santa Brigida, väl där tog vi oss till samma bar som i går för att peppa upp oss med med en kopp kaffe/te sen började vi vandringen mot dagens mål, El Portillo. Vi tog oss ut ur byn samma väg som vi kom in men vi vek snart av åt väster. Vandringen gick längs  Lomo Espino, en otroligt vacker dal med en stig som inte många har vandrat på sista tiden men vi har inga problem att ta oss fram och vi ser många vackra blommor i många olika färger, träd av många olika slag, växter som vi sett tidigare och sådana vi inte sett tidigare och det tar inte lång tid innan vi stöter på ett mäktigt Drakblodsträd som klamrar sig fast med sina rötter uppe på vänster sida av barancon. Lite längre fram stöter vi på tre hästar som går lösa i dalen, de är som tur är mer rädda för os än vad vi är för dem så de drar sig snällt undan. Vandringen fortsätter längs Lomo Carbonero fram till byn Utiaca. Där tar vi en välbehövlig paus vid en vattenkälla och vandrar sedan vidare mot Las Lagunetas och vidare den korta biten mot El Portillo. Här avslutar vi dagens vandring redan efter 12 km eftersom vi inte kan ta oss vidare utan att gå väldigt långt för att komma till en buss eller ett hotell. Vi tar alltså bussen hem även idag, fulla av nya intryck och nya upplevelser samlas vi på Pangea Ultima för en gemensam middag innan vi ännu en kväll stupar i säng.

Dag 3 - El Portillo till Tunte (San Bartolomé)

Klockan ringer och samma rutin som de tidigare dagarna utförs. Men denna dagen tar vi buss till San Mateo och sen taxi vidare till El Portillo. Vandringen börjar bra och vi passerar i rask takt Cruz de los Llanos och Garañon vi träffar många Kanarier som är ute och vandrar/cyklar/springer/tältar/grillar (det är ju helg nu så de är lediga) men när vi kommer fram till Degollada de los Hornos på 1774 m vänder vårt lyckorus över att vandringen gått så bra och att vi haft sån tur med väder och vägval till bestörtning då leden ner till Cruz Grande är avstängd pga ras. Vad gör vi nu? det finns egentligen inget alternativ till denna led. Vi funderar på hur vi ska tackla detta bakslag och efter lite fundering och samtal med andra Kanariska vandrare fattar vi beslutet att försöka oss på en led längre öster ut, en led som på kartan är gråmarkerad vilket innebär att den är outforskad av karttillverkaren och kan vara svår att följa, dessutom finns det två röda utropstecken på kartan längs leden vilket indikerar Vertigo = Risk dvs mycket brant! Vi tar oss dit via en stig som går ganska så brant uppför och väl framme 1900 möh där stigen ska börja kan vi först inte hitta någon stig men med hjälp av ett Kanariskt par Jacinto med fru, som även de letar efter stigen lyckas vi finna början mellan ett par buskar som växt samman. Stigen droppar brant, mycket brant, ner genom en djup ravin men vi beslutar oss för att ge det ett försök och tillsammans med de kanariska paret börjar vi försiktigt vår färd neråt, det är mycket brant och ser väldigt spännande ut. Vi fortsätter och det planar ut lite grann men runt ett hörn stöter vi på en vertikal bergvägg där det är några plankor fastsatta på bergäggen och det går en vajer som man ska kunna hålla sig i. Per går först och vajern går av!!! Plankorna håller dock och de ser stadiga ut så även jag går över, men Siw och Christer vågar inte och beslutar att vända och då gör även vi det. Vi går alltså den långa branta vägen tillbaka upp. Det går lättare uppför men vinden har tilltagit och det blåser moln över kammen ovanför oss så det blir kallt och fuktigt Väl uppe fortsätter till Garañon där närmsta bilväg finns för nu börjar det bli sent och vi måste ta oss till Tunte där två bokade hotellrum väntar. Vi räknar med att kunna få tag på en taxi men väl tillbaka i Garañon efter 4 timmar  finns ingen mobilmottagning så det är bara att börja gå. Vi liftar och får napp, ett trevligt ungt par i en Campingbuss tar upp oss och skjutsar oss till Ayacata där vi har sådan tur att busen kommer redan efter en öl på baren. Väl framme i Tunte checkar vi in på hotellet och sen går vi till närmsta restaurang för nu är vi hungriga. Efter en god middag snubblar vi tidigt i säng. Dagens vandring blev 15 km med en höjdskillnad på närmare 2000m och det var längden på den planerade vandringen men många höjdmeter mer så vi tycker att vi med gott samvete kan säga att vi vandrat hela vägen till Tunte trots att vi faktiskt inte kom hela vägen fram till fots, men vi kunde ju inte rå på det faktum att leden hade rasat.

Dag 4 Tunte – Maspalomas

Efter en god natts sömn studsade vi upp ur våra sängar och gick till det tyska bageriet i byn som hade bröd som inte var det minsta tyskt, kaffe och lite ost fick vi också. Vi påbörjade vår vandring ut ur by åt söder mot Fataga. Leden var till en början klart utmärkt men den blev sämre och sämre, det var i och för sig inte svårt att komma fram då landskapet var sådant att stigen skulle kunna gått var som helst, till slut kom vi ut på en dålig grusväg. Vi tog en välbehövlig rast från den stekande solen och den ganska tråkiga vandringen alldeles bredvid en stenhög som visade sig vara en Guanchgrav från någon gång runt Kristus födelse. Vägen fortsatte ringla sig fram på sidan av dalen och var faktiskt ganska tråkig, samma låga buskar hela vägen och ganska trist väg. När vi kom fram till den andra kamelsafari stället som barancon hade att bjuda på gav vi upp och tog en taxi den sista biten ner mot Maspalomas. Vi visste att sista biten ner mot Maspalomas skulle bli trist och tråkig då det ligger ett grustag och en cementfabrik längs vägen och vi tyckte att de sju milen vi gått över ön räckte. Och vi tycker ändå att vi med gott samvete kan säga att vi vandrat från Las Palmas till Maspalomas. I Maspalomas hade vi en lägenhet bokad och vi njöt av uppvärmd pool, fin solig altan och lyxen att kunna lägga upp fötterna och bara vila vilket vi behövde efter att ha vandrat 7 mil på 4 dagar. Det enda vi orkade med den kvällen var en middag nere på stranden och en tidig kväll.

Morgonen därpå går vi till stranden och njuter av solen bland alla turister och sedan var det dags att ta bussen hem till båten och Las Palmas.

Efter några dagars vila och sorterande av alla nya intryck känner vi oss väldigt nöjda över vår vandring och faktiskt lite förvånade över att det gick så pass bra, vi kunde konstatera att vi gjort ett bra vägval och framförallt hade vi prickat in fantastiskt väder, sol varje dag lite skiftande temperatur men det är ju ofrånkomligt när vi gick från 0 till 1900 m öh. Det var en kul, spännande och vacker upplevelse som vi kan rekommendera till de som vill göra annat än bara lapa sol på stranden.

2016-11-14, Las Palmas, Gran Canaria, Spanien

Vandringar, bad och socialt liv började vår tid här i Las Palmas men nu råder andra tider. Pangea Ultima har stått på land i två veckor och det blir ytterligare en vecka på land innan vi är färdiga att sjösätta. Vi har skrapat rent botten från all bottenfärg, PUH! då det var för många lager av gammal färg som har börjat flaga av. Vi är färdiga med det destruktiva arbetet och nu börjar vi med målningen. Först ett lager primer och en sen två lager bottenfärg och om vi hinner med ska skrovet få ett lager vax. Vi kommer att sjösätta igen den 21 november, dagen efter att ARC båtarna startar sin segling över Atlanten, då kommer hamnen att vara lite mindre full och vi kommer förhoppningsvis att få en trevlig plats i hamnen. Vi kommer att fira jul och nyår här i Las Palmas och sen får vi se vad som sker!

2016-10-10 Las Palmas, Gran Canaria, Spanien

Nu har vi varit hemma i Sverige en sväng, vistelsen var fylld med hårt arbete mixat med trevlig samvaro, nödvändiga inköp och en del service på våra gamla kroppar. Vi fällde en massa träd i trädgården, upplevde Nösunds första vinskörd , umgicks med goda vänner och tog en tripp till Dalarna för att vara med på seglarvänners bröllop och hann förstås med att besöka Öppet varv. Allt var roligt, till och med arbetet i trädgården. Vädret var underbart milt för årstiden och vi såg solen nästan varje dag. Kalendern var full med middagsbjudningar och det sociala livet är naturligtvis det vi uppskattar mest med att komma hem, förutom att återse vårt vackra Nösund förstås. Vi är nu tillbaka i Las Palmas och här är det full rulle i hamnen, ARC båtarna börjar komma in och alla är lite stressade inför den långa överfarten och ska ha båten i tipptopp, restaurangerna är fulla, båt affärerna proppade och stämningen är på topp.

2016-08-11 Las Palmas, Gran Canaria, Spanien

Det tog oss 5 dygn av ganska snabb men blöt segling. Vi hade vinden lite för om tvärs och vågorna var  så krabba att de daffsade in i sidan och letade sig in i sittbrunnen. Det blev återigen en segling med samtliga mål mat intagna sittandes på salongsdurken. Solen visade sig inte en enda gång genom det tjocka molntäcket och det var ganska så kyligt. Det känndes skönt och hemtamt att komma fram och efter lite tjat fick vi en plats på samma brygga som vi lämnade för 19 månader sedan. Vi såg en hel del gamla vänner men många båtar är tomma då de flesta besättningarna åker hem över sommaren men en och annan finns kvar och vi känner igen många ansiket. Las Palmas känns hemtamt och det har inte ändrat sig så värst mycket sen vi gav oss av.

Våra planer är att stanna här ett tag, den 31 oktober tar vi upp båten på land, på  Varadero, för en totalrenovering av botten dvs bortskrapning av samtlig bottenfärg och dit med ny, vi kommer troligen att ligga på land i tre veckor, vi ska även njuta och umgås med vänner och vi ska även åka hem en tur. Om vi känner för det så tar vi en tur runt resten av öarna i gruppen eller......ja vi får se.   

2016-07-22 Vila do Porto, Santa Maria, Azorerna

Nu har vi sett de allra flesta av de Azoriska öarna, Faial, Pico, Sao George, Terceria, Sao Miguel och till sist Santa Maria. Samtliga öar är fantastiska, naturen magiskt vacker och människorna så vänliga och alla öar har något unikt - Faial med den ständiga strömmen av nyanlända båtar från Atlanten och den smyckade kajen - Pico med sin valsafari och vinproduktion - Sao George med sina gulnäbbadde Liror och deras surrealistiska läten på natten - Terceira med sin otroligt vackra stad "Angra do Heroísmo" som sedan 1983 är ett världsarv - Sao Miguel med sina vackra kratersjöar och fantastiska vandrigar - Santa Maria med fantastiska bad i naturliga poler och vackra scootervägar. Ja vi tycker att vi har hunnit se det mesta men man hinner aldrig med allt så visst har vi missat en hel del. Vi får inte glömma att nämna "tjurfäktingen" som i dag inte är någon fäktning utan mest lek med tjurar, alla öarna verkar ha det och på vissa öar är det riktigt stort. Azorerna är definitift en plats vi kan tänka oss att återvända till.

Men nu är det dax för oss att ta oss från Azorerna och valet har blivit Las Palmas. Vi ger oss i väg idag och räknar med att gå de 700 sjömilen direkt till Las Palmas där vi tänkt oss stanna ett tag.

2016-07-01 Horta, Faial, Azorerna

Nu har vi varit här på denna vackra ö i fem veckor och vi har hunnit med en hel del. Förutom att återställa båten till vad den var innan Atlantöverfarten  har vi varit på valsafari, varit på en ridtur med hästar, vandrat och firat midssomar vi har även hunnit med att besöka många olika restauranger vilket är riktigt billigt här på Azorerna. Och vi har naturligtvis hunnit med att göra den obligatoriska målningen på kajen, alla eller åtminstonne de flesta båtar som passerar här gör en målning varhälst man finner en ledig plats, det vanligaste motivet är nationsflaggan, båtnamnet, besättningsnamnen och årtal sen varierar det i all oändlighet från vackra konstverk till mindre vackra konstverk. Till vår förvåning och stora glädje fann vi vår målning från förra gången vi var här och gjorde en ny i samma anda strax bredvid. Nu är det altså dax att segla vidare, men inte så långt denna gången. I morgon seglar vi de 20 sjömilen till Sao Geroge där vi kommer att stanna någon vecka innan vi seglar vidare till nästa ö.

2016-05-31 Horta, Faial, Azorerna

Så var vi åter i Europa, efter en lång omväxlande segling med till en början fantastisk smörsegling sedan några dagar med i stort sett ingen vind alls och sen mycket vind och ännu mera vind och till slut de sista tre dygnen med alldeles för mycket vind.

En ganska jobbig, blöt, och skumpig färd som varade i ca 19 dygn. Vi seglade totalt 2 336 sjömil med en genomsnittsfart på lite drygt 5 knop. Seglingen var i stort sett problemfri men vi råkade ut för några mindre fadäser, autopiloten gick sönder endast några dygn ut från St Martin vilket ju i och för sig inte gjorde så mycket efersom vi har ett vindroder, men det kräver ju vind, vi fick alltså handstyra under de dygnen vi hade svaga vindar och det ledde till lite sömnbrist hos besättningen men det blev aldrig något stort problem då vinden kom tillbaka efer tre dygn. Sen gick generatorn sönder men det gick även det bra efersom vi har så pass mycket solceller att vi inte är så beroende av ström via generatorn och dessutom hade vi ju ingen autopilot som drog ström. Det vi upplevde som det mest frustrerande var nog allt saltvatten som konstant spolade över båten den sista veckan. Allt blev salt på deck och i sittbrunnen och då kommer det även ner i båten efertsom vi ju måste gå upp och ner. Livet blev helt enkelt inte lika njutningsfullet som vi önskar men det är ju heller inte något riktigt problem.

När vi lämnade St Martin var det fem Hollänska båtar som lämnade samtidigt och vi hade AIS kontakt i stort sett hela vägen. Vi utbytte väderinformation och hörde hur det var på respektive båt varje dag vilket gjorde seglingen lite mer innihållsrik, annars är en Atlantsegling ganska så "tråkig" tycker vi. Det är helt OK om vädret tillåter några småprojekt som städning, bakning, visst underhåll, mm men när vågorna ställer till det så att det till och med är svårt att laga mat och äta den så blir det lite långtråkigt.

Nu är vi i hamn och njuter av Azorerna det är nio öar som ligger utanför Portugal. Här är fantastiskt vackert, grönt, vackra byggnader, fantastiskt trevliga mäniskor och här är priserna på mat och restaurangbesök väldigt billiga i gämförelse med Karibbien. vi kommer att stanna här i ett antal veckor, och segla runt bland några av öarna innan vi seglar vidare till...... ja det var just det vi vet fortfarande inte åt vilket håll vi ska styra fören när den dagen kommer. Vi får se när vi närmar oss avsegling!!!!

2016-05-07  Marigot Bay, St Martin

Nu är vi färdigbunkrade och stuvade så nu ger vi oss ut på den gungande blå Atlanten. Ni kan följa oss här på hemsidan genom att klicka på knappen "HÄR ÄR VI" till vänster. Vi kommer att rapportera vår possition ungefär var tredje dag. Nästa hamn blir ön Flores på Azorerna om vädret är bra annars går vi till ön Fajal.

2016-04-12 Marigot Bay, St Martin

Vi har altså ändrat våra planer igen och styr österut, efter några veckors försening som vi inte kunde rå över kände vi att det skulle bli alltför stressigt att hinna med våran planerade segling till Cuba och

USA. Vi var tvugna att sätta oss ner och fundera på vad vi skulle göra istället och då blev beslutet

Europa. Vi seglar altså över till Azorerna i Maj. Så här ligger vi nu på St Martin och förbereder oss med arbete på båten och bunkring. Vi hinner med lite badturer till närliggande öar då och då och naturligtvis en hel del umgänge med andra seglare. Både sådana som ska stanna eller segla vidare mot andra mål och sådana som ska segla samma väg som oss.

2016-03-17 Karibiska sjön mellan BVI och St Martin

Bittes födelsedag började med att klockan ringde 5.00 - uppstigning - frukost och sedan avsegling öster ut mot St Martin. Så kan det bli ibland här i Karibien. Även om man kan tror att det ska gå att segla varje dag här så är inte fallet alltid så, vi har legat på många ställen och väntat på svagare,  starkare eller rätta vindar de senaste månaderna och nu var det idag eller om 2 veckor som det gick att ta sig till St Martin. Lite speciellt är det ju då vi i det här fallet seglar mot vinden och då vill man inte ha för stark vind för det skapar vågor och motsjö vilket tillsammans med motström ibland kan göra det näst intill omöjligt att ta sig fram, så i det här fallet var det så lite vind, dyning och vågor som möjligt som gälde och då får det bli segling när den dagen infaller födelsedag eller inte!

Många båtar valde att gå mot St Martin i dag och det var förståligt då det blåst hårt i nästan 2 veckor. Bitte önskade sej fisk på sin födelsedag, en fisk med vitt kött som spansk makrill eller guldmakrill och själklart fick vi en stor, fin vacker guldmakrill på kroken. Det är alltid roligt att få fisk och speciellt när det är vackra goda fiskar, men med guldmakrillen är det lite kluvet då de alltid lever i par. När man tar upp den är det svårt att inte tänka på den stakars frun eller mannen som finns kvar där ute i det stora blå. MEN denna dagen dröjde det inte mer än 3 minuter så hadde vi den andra äkta hälften på kroken!! Vilken fiske lycka!

2016-02-25 Cayo Icacos, Puerto Rico

Ett år i Karibien - i dag firar vi med trerätters och gott vin.

Ligger på en liten paradisö med vit sand, torkost vatten och vajande palmer. Vi har tagit oss till Puerto Rico - vi har seglat via St Martin och British Virgin Island, vi har haft besök i två veckor och haft influensa så nu vilar vi upp oss på några paradisöar här på östra Puerto Rico innan vi orkar med att segla vidare. Här finns ett antal små, små öar som är paradislika, obebodda, sagolikt vackra och välbesökta av den "Pueroricanska Flottan" på dagtid och speciellt på helger. Flottan består av den porturicanska ledighetskommiten som är ute och "limar"med sina gigantiska motorbåtar. När man "limar" har man en "flytkorv" under armarna en drink i handen och ett parasoll nerstucket i sanden ute i vattnet medan musiken skrålar högt från båten brevid. Där ligger man och flyter runt, pratar, sjunger, njuter - kort och gott - limar! På eftermiddagen/kvällen åker nästan alla hem igen och vi får ön för oss själva - härligt tyst men samtidigt lite tomt och öde innan man vant sig.

Vi har tre favoritöar här, Icacos, Palamitos och den finaste av dem alla Culebrita. Det tar inte längre tid än några timmar att ta sig från den östligaste till den västligaste så här kan man tillbringa veckor! 

2016-01-10 Gustavia på St Bartholome

Nu har vi kommit till "svenskön". Vägen hit skulle ha kantats av för oss idel nya öar Monserrat, Nevis, SABA... men vädret ställde till det för oss så det gick inte att stanna på öarna det blev bara en natt till ankars vid varje ö med minimalt med sömn då det gick så mycket dyning att vi gungade från sida till sida, omöjligt att sova och omöjligt att sjösätta dingen så att vi kunde ta oss in till öarna. Nåja vi fick ju i alla fall se öarna!!! När vi komm hit till St Barth så visade vädret sig från sin bästa sida igen.

St Barth blev Svenskt 1784 då fransmännen skänkte ön till Sverige i utbyte mot tullfrihet i Göteborg. 1872 "sålde" Sverige ön till Frankrike för "1 kr", säger ryktena i alla fall. Det går dock inte att missta sig på Sveriges inflytande då det svajar svenska och franska flaggor bredvid varandra överallt och alla gator har svenska namn med fina svenska skyltar och informationstavlorna för alla sevärdheter står på Svenska och Franska. Här finns även en "svenskbar" Le Select som ägs av Maurius Stakelberg som sägs vara öns sista svenskättling. Maurius är i dag över 90 år så denna gången träffade vi honom inte men för 24 år sedan då vi var här köpte Marcus, vår son, en Cola av Maurius.

Vi har vandrat runt till samtliga fort på ön som bär namn som klingar svenskt, Fort Gustavia, Fort Karl och Fort Oscar. Annars finns här mest Lyx - lyxiga superyachts, lyxiga hus, lyxiga affärer, lyxiga människor, men det är kul att bara sitta och titta på allt för råd att handla har man inte. Här kan man köpa supermagnumflaskor ca 5 litetr av Vodkan Gray Goos och Christallchampagne, och naturligtvis jätte burkar eller spänner med rysk kaviar.

Pignon Island, Guadeloup, 2016-01-03

FISKELYCKA! Äntligen har vi fått fisk. Efter att ha dragit två revar med plastbläckfisk efter båten i snart ett år vände så fiskelyckan när vårson Marcus med flickvän Vanessa var här och hälsade på och det bästa är att fiskelyckan verkar hålla i sig .Vi har fått en massa fisk av olika sorter,  former, färger och storlekar. Goda fiskar ja faktiskt bara goda fiskar alla har varit delikata och inte bara för att vi har fångat dom själva utan fiskar som man fångar här ute på havet eftet båten är faktiskt allihopa delikata.

Vi har fått tonfiskar i olika storlekar och av olika sorter som Tunina, Yelow fin tuna, Black fin tuna,

Skipjack tuna och vi har fått en Rainbow runner som är en fantastisk vacker långrandig fisk blå och gul men som alla färgglada fiskar tappar de färgen så fort de kommer upp på land. Vi har fått Albacore och vi har fått många Baraccudor men de har vi slängt i då de kan ha Ciguatera som är ett nervgift som man i värsta fall kan dö av och vi tycker inte det är värt at ta risken även om det ska vara OK att ära dem om de är kortare än en underarm och man fångar dem söder om Dominica dessutom vet vi att de är delikata så det var med sorg i hjärtat de fick simma ut i det stora blå igen. Men den största och vackraste av alla fiskar vi fått hittills har varit Doradon eller som Svenskarna kallar den "Guldmakrillen". Den likanr inte alls en makrill vaken form, färg eller smak. Den har fantastiska färger den skimrar av gul och lysande blått och är såååå god.

Ja frysen är full och vi behöver inte köpa någon fisk på länge och ingen annan middagsmat heller.

God Jul

och

Gott Nytt År

önskar vi alla våra läsare.

I år firar vi och tomtarna jul på Martinique,och sedan seglar vi norrut till Cuba.

Anse Mitan, Martinique 2015-11-29

Nu har det gått ett tag sedan sist och vi har förflyttat oss upp till Martinique där vi så smått har börjat förbereda oss för besök av son och flickvä. God och förhållandevis billig mat har bunkrats och vi har börjat städa ur hytten där de ska bo då den alltid fylls upp av div bra-och-ha- grejor när ingen bor där. Nu kvarstår bara en städning av båten så är vi beredda att njuta och slappa i de två veckorna de är här.

Vi har även  påbörjat en långdragen kamp för att hålla div ohyra borta, mosqitos, små ris-virvlar samt krazy ants. Mosqitosen hittar ibland ut till båten i skymningen och därför har nya mosqitonät tillverkats, alla fönster och luckor har nu nya fina nät och förhoppningsvis ska inga av dom små bitande monstren hitta någon glömd springa. Vi köpte ett paket ris någonstans som hade små elaka skalbaggar i sig och de han naturligtvis sprida sig innan vi upptäckte dom små krypen, så all mat har gåtts igenom, angripen mat kastats och allt annat har packeterats väl i täta lådor och burkar så nu hoppas vi att de ska försvinna. Crazy ants är små små myror som förvirrat yrar omkring i båten med en otrolig hastighet. Vi fick dom redan när vi stog på land på i Trinidad så vi har jagat dom en längre tid och hittat deras bo på ett flertal otippade ställen, förpassat dem till havet och sprutat gift men det överlever alltid några och då  kommer de tillbaka i massor efter bara några veckor men nu har vi tröttnat och köpt gift som de själva ska dra ner till deras bo och i och med det förintas –  allt enligt ettiketten på giftet - hoppas det fungerar. I och för sig så stör de inte så mycket men det är ändå irriterande att ha dem virrande runt i båten. 

Nu ska vi njuta i två veckor av vårat efterlängtade besök och sedan fira jul sen drar vi vidare norrut!

Prickley Bay, Grenada 2015-10-06

Vi har tagit oss från Trinidad tillbaka till södral Grenada och ligger ankrade i Prickley Bay. Här har vi fortsat att att jobba en hel del på båten, nya dynor till sittbrunnen har tillverkats liksom ett nytt kombinerat regnskydd och soltält till fördäck, vi har fått två nya solceller och ytterligare små reparationsarbeten och småfix har utförts. Men vi har hunnit med mycket annat också, liming och grillparty på stranden, promenader i omgivningarna, snorkling och ett födelsedagsparty för en god vän. Vi kommer att ligga kvar här på Grenada några veckor framöver då det fortfarande är orkansäsong vilket gör att segling norrut inte är att rekomendera. Fram i månadskiftet okt/nov kommer vi att sakta förflytta oss norrut för att i början av december anlända till Martinique där vi ska hämta upp son Marcus med smabo Vanessa.

Trinidad, Chaguaramas 2015-09-01

Sedan några veckor tillbaka står Pangea Ultima på land på Peaks Marine i Chaguaramas bay på Trinidad och får lite kärlek och omsorg. Vi har målat botten och vaxat, fått ett solskydd till dingen (sk dingechapps) uppsytt, fixat nya sittbrunnsdynor, bytt några genomföringar, vänt på ankar-kättingen, lagat några småskador på skrovet och mycket annat smått och gott som bara kan göras när båten står på land. Allt detta har pågått i extremt hög temperatur och mycket hög luftfuktighet och mellan de ständigt återkommande regnskurarna. Men allt har gått över förväntan och vi är nu nästan klara inför sjösättning på fredag. Sedan väntar ytterligare några veckor av fortsatt båtfix i vattnet. Här i Chaguaramas finns allt man kan behöva för att tillfredställa de flesta behov en långfärdseglare kan ha och dessutom innom rimligt avstånd, därför samlas det många seglare här varje orkansäsong/regnsäsong. Det faktum att Trinidad ligger utanför Orkan området gör det ännu mer attraktivt.

Sedan vi kom hit har vi även hunnit med att se oss omkring bla har vi besökt Trinidads nationalfågel den Röda Ibisen. Till Caroni swamp åkte vi en eftermiddag med båt genom träsket till ett ställa dit den Röda Ibisen kommer för att övernatta, fåglarna kom i massvis och satte sig likt lysande röda julgrans kulor i den frodigt gröna mangroven. De var faktiskt osannolikt röda, nästan självvlysande, det var en magisk upplevelse. Vi har även besökt The Pitch Lake (Asfalts sjön), det sägs vara världens enda naturliga asfaltsjö där man fortfarande "bryter" naturasfalt för export. En annorlunda och faktiskt vacker upplevelse. Vi har även varit ute i djungeln och sett de fantastiskt stora bestånden av bambu, sett ormar (till Pers storaförskräckelse)  och varit på cacao plantage (till Bittes stora glädje).

Det återstår lite shopping i Port of Spain och då får vi även se denna stad på lite närmare håll. vi var här för 20 år sedan lite drygt och mycket har hänt sedan dess bl a har kriminaliteten ökat och korruptionen likaså. Men Trinidadianerna ska ha att de mest sannolikt är ett av värdens bästa folk på att festa, precis bakom oss ligger tre disco/party båtar som varje fredag, lördag och söndag går ut med fulllastade båtar och spelar otroligt hög musik ända till 4-5 på morgonen, till vår och alla andra seglares förtret, nattsömnen blir förstörd och dagens arbete blir ju då inte lika effektivf. Alla är ju här för att arbeta på sina båtarar och vill härifrån så fort som möjligt, för här är varmt och fuktigt och det går inte att bada.

Mt Hartmans Bay, Grenada 2015-07-18

Nu har vi seglat söderut en bit och hamnat på Grenada. Vi har passerat en hel del öar på vägen, faktiskt hela Windward Island. Vi har fått upplevt mycket olika saker både på land och i havet, vi har vandrat, vi har snorklat, vi har besökt barer, restauranger, täffat många trevliga carribier och många seglare från olika länder och allting har varit fantastiska upplevelser. Under vattnet har nog den mest fantastiska upplevelsen varit Grenadas ”underwater sculpture park”. Här kan man snorkla runt och titta på skulpturer som några olika konstnärer ställt ut, en helt fantastisk upplevelse och emellanåt ganska skrämande. Ovanför vattnet var höjdpunkten alla vandringar som vi gjort där vandringen till Concord Falls på norra Grenada tog ledningen.  Denna ö som ibland omtalas som ”Edens lustgård” är obeskrivligt grön och full av växter och djur och vi tröttnar aldrig på alla de saker som finns att upptäcka där. Ni kan se några av de frukter vi plockat på våra vandringar ovan och några av de djur vi mött.

Nu väntar ytterligare några veckor av utforksning av  Grenada inannan en tuff period väntar på Trinidad där vi ska ta upp båten och måla botten och göra några andra reparations och förbättringsarbeten. Sen får vi se vart det bär av – planerna ändras hela tiden så än vet vi inte om det blir norrut eller västerut eller lite av båda!

Martinique, St Ann 2015-06-12

Martinique är en stor grön vacker ö. Vi har besökt den nordligaste hamnen St Pierre där vi vandrade ca 1,5 mil längs en levada (bevattningskanal) och vi besökte ett ångdrivet romdestilleri där de hade ett helt osanolikt träd, som vi tror var något slags gummiträd. Vi gick vidare till öns huvudstad Fort de France där vi på nytt bunkrade upp båten med förhållandevis billigt vin, ost och annan god fransk/karibisk mat. Vi gick en kort bit till Anse Noire där vi stannade några dagar för att vila upp oss efter storstadsstressen i Fort of France, båtunderhåll varvades med snorkling och bokläsning. Vidare tog vi oss på en ganska så hård kryss till St Ann. Här har vi vandrat runt hela den sydostligaste toppen av ön, en vandring på ca 1,5 mil. Vi har förflyttat oss den korta biten in till Le Marine där vi har utforskat en av de största marinorna i Karibien, besökt båttillbehörsaffärer, handlat lite mer mat och tvättat i maskiner som har varmvatten!!! I morgon planerar vi att segla vidare söderut för att hinna ner till Bequia till midsommar där vi ska fira med andra svenskar. Sill, köttbullar, janson och jordgubstårta vet vi att vi får och det blir säkert en och annan karibisk delikatess också.

Dominica, Prince Rupert Bay 2015-05-21

Från Antigua tog vi oss till norra Guadeloupe och den lilla fiskebyn Deshaies. Här var vi på en härlig vandring upp längs floden, vi hoppade från sten till sten i några timmar och badade i det härligt svala sötvattnet när vi blev varma och åt solvarma mango när vi blev hugnriga. Vi besökte även deras botaniska trädgård och såg många vackra blommor, exotiska träd och fåglar i regnbågens alla färger. Fulla av nya upplevelser seglade vi vidare söderut till Pigeon Island och Custeaus National Park där vi snorklade bland de mest fantastiska fiskar vi sett hittills, de glimrade och skimrade i alla upptänkliga färger många var så orädda att vi nästan kunde klappa dem, till slut kände vi oss frusna i det 28 gradiga vattnet och var tvugna att avsluta snorklingen. Seglingen gick vidare söderut till Iles de Saints där vi såg oss omkring i några dagar innan vi seglade vidare på en härlig bidevindsbog till Dominica och Prince Rupert Bay.

Dominica är den ön här i Caribien som är minst exploaterad och här kan man få uppleva de mest spektakulära naturupplevelserna bland dessa öar. Vi har hitills hunnit med en djungel vandring som var brant, så brant på sina ställen så vi önskat att vi hade haft en stege med oss. Det var väldigt svettigt och ganska halt på de torra löven som emellanåt täckte stigen men oj så vackert. Vi har även varit på en guidad tur upp i Indian River, här spelades delar av Pirates of the Caribbean 2 in och här rådde en magisk stämning med tät vegetation och fantastiska rotformationer. När vi utforskat denna ön lite till seglar vi vidare söder ut till Martinique.

Antigua, Green Island, 2015-05-02

Vi har nu upplevt Antigua Classic Race Week  i Falmouth Harbour och English Harbour på södra Antigua.  Vi hade fullt upp mellan alla evenemangen och var inte på båten under många timmar under denna hektiska vecka. Det var rafflande tävlingar under dagen och gratis drinkar kl 17.00 som följdes av liveband och starkt reducerade priser på rom punchen. Ni kan ju tänka er att alla långseglare var där och nappade åt sig.

Det var en fröjd att gå längs bryggorna och titta på dessa fantastiska segelbåtar. Den ena vackrare och mer välunderhållen än den andra. En del större än ångaren Bohuslän men den roligaste och mest exotiska och definitivt den minsta båten som var med och tävlade var en Folkbåt som seglades av Leo från England och Elin från Göteborg, ett fantastisk trevligt ungt par. De hade ingen motor i båten utan vrickade fram där det var omöjligt att segla, när de vrickade in till sin plats på bryggan och vände upp och backade med hjälp av vrickåran fick de stående ovationer från alla på bryggorna. De vann sin klass och drog ner de absolut största applåderna vid prisutdelningen.

Den sista veckan har vi legat i olika naturhamnar på Antiguas nord och ostkust, vi har legat i skydd av reven  och guppat bland sköldpaddor, fåglar, fantastiska snorklingsvatten och  vackra öar. Ibland har vi legat helt ensamma och andra dagar med många andra båtar. Vi börjar känna oss nöjda med Antigua för den här gången och räknar med att segla söderut igen innom några dagar eller så.

Martinique 2015-04-08

Nu har vi tagit oss ända upp till Martinique. Vi lämnade Bequia på påskdagens em/kväll och seglade på natten norrut, vi la till i en liten liten vik, Anse Noire, tidigt nästa morgon. Där tog vi igen oss och snorklade bland orädda fiskar och sköldpaddor. Dagen efter tog vi oss de få sjömilen över viken till Fort de France för att uträtta lite ärenden och bunkra båten full med billig mat (nåja så billigt man kan komma åt här bland dessa öarna). Vi stannar här några dagar till för att se oss runt i staden sedan dagseglar vi norr ut mot Antigua och Classic Race Week.

Bequia, St.Vincent and the Grenadines 2015-04-04

Vi har varit på Valslakt – en fantastisk upplevelse som vi aldrig kommer att glömma. Vi fick höra på påskaftons morgon att de hade fångat en knölval på ön. Bequia har en tilldelning enligt IWC på fyra  valar per år men det är sällan det fångar någon val över huvud taget, sist det hända var för två år sedan och i år hinner man nog inte fånga några fler då valsäsongen är över den sista april. På Bequia fångar man val enligt de gamla traditionerna man seglar och kastar harpun för hand, och det är få som fortfarande har kunskapen. När valen är dödad seglas den in till en liten liten ö söder om Bequia där man styckar och tar tillvara på allt från skinn, späck, kött, inälvor, skelett...... Bara några få munsbitar lämnas till fåglarna. Vi tog oss med raska steg över till södra sidan ön och åkte taxibåt ut till ön och vi kunde följa hela styckningen på mycket nära håll. När det mesta är styckat av de som varit med och hjälpt till släps resten av befolkningen till och valen länsas in på bara benen, ett ofantligt spektakel med många hårda ord och ett och annat hangemäng. Som fyra av få turister som tagit oss ut till ön fick vi med oss en liten bit valkött som vi grillade på kvällen – det var fantastiskt gott. I båttaxin på väg tillbaka fick vi höra att vi missat det bästa –späcket – det är det som alla vill åt, späcket gör man olja på som kan bota alla tänkbara sjukdommar och krämpor. Tja vi känner oss ganska friska och var ganska nöjda med den lilla köttbit vi fått och lämnade med glädje späcket till andra mer välbehövande.

Vi har även varit på en Sköldpadsfarm som drivs av Brother King, han fångar sköldpaddor på stranden direkt efter att de lämnat sina ägg och föder upp dem i fångenskap i ca 7 år sen släpper han ut dem, allt för at öka chansen för dess överlevnad. Under alla de år han drivit farmen har han planterat ut 980 sköldpaddor och allt detta utan bidrag från staten – man kan utan överdrift säga att han vigt sitt liv åt sköldpaddorna.

Bequia, St.Vincent and the Grenadines 2015-02-13

Då var vi frame vid vårt mål för denna delsträckan – Bequia, en ganska liten ö strax söder om landests huvudö St.Vincent . Resan hit var inte lik vår förra Atlantöverfart, mer guppig, havet var fullt av korssjö som gjorde att båten gick både hit och dit hela tiden, inte det vanliga stilla gungande från sida till sida. Havet var dessutom fullt av tång, stora bälten och öar av tätt, tätt packad tång. Tången ställde till trubbel för oss då det fastnade i vindrodret och gjorde så att det inte styrde dit vi ville så Per fick ner på badplattformen och ner med halva sig i vattnet för att rensa ett par gånger varje dag. Annars var överfarten som väntat,  härlig segling med vinden akterifrån hela tiden, vi fick gippa några gånger annars gick mest tiden åt till att läsa och att laga och äta mat.

Överfarten tog 13 dygn och 6 timmar, vi seglade totalt 2 153 M med en snittfart på 6,77 knop, inte så tokigt tycker vi.

Vi var väldigt trötta när vi kom fram och efter en tidig middag i lugn och ro i sittbrunnen med en härlig solnedgång stapplade vi till kojs kl 20.00 lokal tid och sov som stockar ända till 8.00 på morgonen.

Vi kommer att stanna här en period för att vila ut, städa båten och framför allt bara njuta av det 28 gradiga turkosa kristallklara vattnet och den vackra ön med de pitoreska husen och den trevliga lokalbefolkningen.

Cap Verde, Mindelo 2015-02-11

Tanken var ju att segla direkt till Bequia men ovanliga vädersystem ute på  Atlanten har gjort att vindarna har varit extremt lätta och roligare kan vi tänka oss  att ha än att sitta mitt ute på havet och gunga fram och tillbaka, för bara för att vindarna är lätta så lägger sig inte vågorna så beslutet att segla hit var lätt. Seglingen tog en vecka minus några timmar om man ska vara riktigt noga, det var ganska så skumpig och sakta gick det men annars hade vi det väldigt bra. Månen visade sig i sin fulla glans då och då mellan molntapparna – fantastiskt vackert! Solen däremot visade sig inte speciellt ofta och det var väldigt kallt så det var långkalsonger, fleecetröja och fullt seglarställ som gälde hela vägen. Väl framme i Mindelo fick allt åka av och shorts och t-shirt på, för här är varmt och skönt. På vägen hit såg vi två fartyg,  en fiskebåt, några fåglar, en portugisisk örlogsmanet, hundratals delfiner och  när vi närmade oss land, en svart fena som skara genom vattnet en lång stund runt båten , vi tror att det var en svärdfisk eller kanske det var en haj!

Detta är ett afrikanskt land och här på denna ön pratar man crioulo som vi bara förstår vissa spridda ord av. Språket är en blandning mellan engelska, franska och portugisiska, en och annan pratar dock förstålig engelska. Här är en helt annan kultur än på Kanarieöarna, det är en avlappnad atmosfär och fattigdomen syns tydligt. Musiken betyder mycket och just nu tränas de för fullt inför kanevalen som börjar den 19 februari.

Denna ö som heter São Vicente är ganska så låg vilket gör att regnvädren bara drar förbi till högre öar där de fastnar och fäller sitt regn, ön är alltså torr men har dramatsika klippformationer och är ändå vacker på sitt sätt med bergen och sina vackra sandstränder.

Vi går härifrån i morgon då vädret på Atlanten har återgått till det normala igen. Vi ska fortsätta att lägga ut possitioner på vår väg så att ni kan följa oss.

I år får tomtarna övervaka förberedelserna inför Atlant överfarten som kommer att ske någon gång i månadsskiftet jan/feb.

Vi önskar alla de som följer oss på vår segling

En riktig

God Jul

och

Ett Gott Nytt 2015

Gran Canaria, Las Palmas 2014-11-11

Tiden går snabbt när man har fullt upp hela tiden, nästan tre månader har gått sedan sommar uppehållet i Sverige.  Mesta tiden har gått åt till att jobba på båten vi har bl a lackat invändigt, målat däcket på rufftaket, sytt diverse solskydd – myggnät – slingerkojer, haft segel på reparation,  servat motorn, odlat kryddörter och annat grönt. Men vi har även hunnit med att vandra i bergen, umgås med andra seglare och ha svenska gäster  ombord.   

Vädret har varit ovanligt varmt för årstiden men har nu börjat att bli lite mer normalt vilket innebär att vi börjar tycka att det är lite kyligt när det bara är sådär 25 grader!! Som varmast hade vi 40 grader i sittbrunnen men svalare nere i båten som tur är. I hamnen har ARC båtarna tagit över de flesta platserna. Atlantic Rally for Cruicers från Las Palmas till Saint Lucia går av stapeln i två omgångar den första  som går via Cap Verde startar den 9 nov och den andra som går direkt till Karibien startar den 23.

Medan livet fortgår och vi arbetar på filar vi vidare på våra framtida planer som fortfarande innebär avsegling västerut i januari. Däremot så har vi troligtvis skrotat planen på Brasilien av div olika anledningar, varav den största är ändrade visumregler från sex till tre månader.  Så planen lutar numer åt att segla direkt till Karibien och där segla Karibiska havet runt. Även detta är en plan och inget hugget i sten, vi får ny input och nya ideer hela tiden vilket gör att våra planer befinner sig  i ständig utveckling.

Las Palmas onsdag 13 augusti.

Vi är nu tillbaka på båten efter några sagolika sommarveckor i Sverige. Sol och värme i samma klass som här, många fester i glada vänners lag, lata dagar på de bohuslänska klipporna och inte minst alla bad i brännmanetsfritt vatten. Vi har även haft förmånen att segla genom Bohusläns skärgård i en liten båt några dagar. Vi har röjt i trädgården och plockat bär, umgåts med sonen och turistat i Göteborg ett par veckor. Ja vi tycker att vi har hunnit med det mesta.

Väl tillbaka på båten som har klarat sig utmärkt utan oss har vi hunnit med att spola bort all calima (sand som kommer med vinden från Afrika), stuvat undan alla"braochhagrejor" vi hade med från Sverige, bunkrat mat och sett oss omkring i närområdet. Nu väntar en hel del justeringar av båten inför vår nästa etapp som vi planerar gå av stapeln i januari, antingen till Brasilien via Cap Verde eller direkt till Karibien. Men planer är till för att ändras och man vet aldrig vad som sker...!

Gran Canaria, Las Palmas 2014-06-13

Seglingen från La Palma till Las Palmas var mycket WWW = windy, wavy and wet. Vi såg en liten vridning i vinden till vår fördel den 28 maj och stack iväg, det skulle visa sig att det blev en hård bidevindsbog för att inte segla på Teneriffas nordostligaste hörn, (efter 80 sjömil hade vi ca 500 meter till godo!). Natten blev därmed i skumpigaste och blötaste laget innan vi fram på dagen  kunde släppa på skoten och forsa iväg i mot Las Palmas . Vi kom fram kl 22 den 29 maj, la oss vid inklareringsbryggan och njöt av en stilla och lugn natt.

Nu ligger vi tryggt förtöjda i Las Palmas igen och har träffat många gamla och nya vänner. Hunnit med  ”aftersail” på fredagarna, vandrat i bergen, storstädning av båten, shopat lite nödvändigheter, tagit en tur tll Puerto Mogan och börjat packa för hemfärden. Vi lämanr båten här i Las Palmas några veckor och flyger hem. Goda vänner ser till så att inget ont händer Pangea medan vi är borta.

Veckorna i Sverige hoppas vi ska bli trevliga och fulla med kära återseenden, många festligheter,soliga lata dagar på bohusklipporna, bad bland brännmaneterna, ljusa kvällar med mygg...!! varvat med lite nödvändigt arbete på hus och i trädgård innan vi ska tillbaka till båten och ladda för nästa etapp på vår segling som blir........?

La Palma, Tazacorte 2014-05-24

Seglingen hit till La Palma var omväxlande, först motorgång i stiltje sen kom accelerationsvinden med 18 m/s skvimpig sjö som då och då letade sig in i sittbrunnen, minskade något för att sedan dö helt och hållet när vi nådde La Palmas sydspets då det helt plötsligt blev vind mitt i nosen och motorgång.  På det stora hela en ganska vanlig seglning här runt Kanarieöarna.

Nu har vi varit här på La Palma i nästan tre veckor, det är en vacker och vild ö, höga vulkaner och djupa dalar, höjdskilnaderna är stora, så stora att det på många ställen varken finns vägar eller stigar i den riktingen man önskar förflytta sig utan får ta omvägar som kanske inte är så långa i km räknat men som tar timmar att köra pga att vägarna slingrar sig i långa serpentiner upp för de branta klippväggarna.

När vi kom till ön skulle precis årets stora hänselse vad gäller prestation gå av stapeln, TransVulcania. Det består av fyra olika tävlingar där två verkligen sticker ut, UltraMarahton vilken man säger är ULTRAlång, ULTRAsnabb och ULTRAvacker. Den startar  på södra ön kl 6 på morgonen och går sedan på vulkantopparna upp och ner i 83.3 km med en höjdskillnad på totalt 8 525m (4 415 upp och 4 110 ner).  Den som var snabbast sprang på 6 och 55!! Den snabbaste kvinnan var inte långt efter, förra årets snabbaste kvinna varsvenskan Emelie Forsberg som i år tyvärr ramlade och skadade handen så illa att hon  inte kunde slutföra. Den andra tävingen som sticker ut är Km Vertical  en tävling som går 6,6 km upp för en vertikal vägg. Ja galna människor finns det helt klart gott om men oj vad vi beundrade dem när de kom springande förbi  oss i Puerto Tazacorte.

På grund av höjdskillnaderna så är vandringarna ganska så tuffa här och går ofta på hög höjd, högsta punkten på ön är 2 426m. Vi har trots det gått ett flertal vandringar i varierande miljöer och en av dem var verkligt tuff men oj så vackra! Vi har hyrt bil och åkt runt, besökt oservatorerna (här finns både svenskt och nordiskt observatorium) uppe på toppen och vi fick vara med om en guidad tur (kan vi verkligen rekomendera om ni kommer hit), vi har besökt salt dammarna i söder, huvudstaden Santa Cruz i öster, vinodlingarna i norr, grottor, vattenfall, svarta stränder, blåa naturliga pooler, mängder av fjärilar, vackra byar och vi har sett BANANER otroligt mycket BANANER, här fullkomligt kryllar av dem, de odlas överallt inne i byarna ända ner till vattnet och högt upp på sluttningarna. Det är grönt och vackert även om vissa är så kallade täckodlingar där odlingarna är täckt av tunnt tyg. Vi har ännu inte sett några cigarrträd men de komer nog, La Palma är känt för odling av bananer, vin och tobak. Vi stannar här tills vinden är lite mer gynnsam för segling till Las Palmas, en segling på ca ett dygn. Vi storm trivs och har det underbart i en liten ej så välbesökt marina med en liten färgglad by med många barer och restauranger och naturligtvis en svart härlig (kokhet) strand.

Gomera 2014-05-04

Det blir endast ett par veckor här på Gomera även om det är ännu en fantastisk ö. Vi kom hit från El Hierro den 19 april och blev lite tagna av storleken på hamnavgiften. Det visade sig att San Sebastians hamn har valt att följa det nya statliga direktivet om en ny skatt på gästande båtar över 12 m, 1000 kr/mån som måste betalas i förväg. Detta måsta betalas även om man endast stannar i en dag och detta kommer utanför en redan väl tilltagen hamnavgift. Nåja resultatet blev ett kort besök för våran del. 

Vi hann med några minnesvärda vandringar i de för Gomera så kända lagerskogarna. Där kryllar det av  blommor i alla möjliga färger så här års och förgyller den redan frächa gröna färgen. Vi hann även med ett besök till Playa Santiago, en liten söt turistort med några lyxiga hotel, fiskehamn, mysiga restauranger, vacker kyrka .....

När vi kände oss redo seglade vi vidare till södra delen av ön för att ankra utanför den största turistorten på ön, Valle Gran Ray. Här gungade vi sakta till sömns efter att ha sett en fantastisk solnedgång som akompanjerades av härliga trummor innifrån ett hotell på stranden. I dag har vi varit på stadsvandring, druckit öl på uteserveringar, tittat på alla fantastiska små små hotell som finns här och slingrat oss fram längs smala gränder. I morgon lättar vi ankar tidigt för att segla vidare till Tazacorte på La Palmas västkust.

La Restinga 2014-04-18

Då har vi nått fram till vår sista dag här på El Hierro. Vinden och sjön ska vara perfekt för en segling till La Gomera i morgon så då passar vi på. Dagarna här har varit innehållsrika och fulla av fantastiska naturcenerier. Vi har åkt runt ön både med bil och med buss. Vi har vandrat i de magiska pinjeskogarna, besökt spektakulära badplatser med naturliga poler, simmat i grottor, varit på öns högsta punkt (1 500 m). Och besökt öns sydvästligaste udde som ansågs som värdens ände ända till Columbus ”upptäckte” Amerika, det var därför nollmeridianen låg här tills den blev flyttad till Greenwich 1884. Vi har även besökt byn Restingas vulkanmuseum där vi fick intressant information om det senaste vulkanutbrottet 2011 bara 2 km söder om där vi ligger i hamnen, det började flyta upp stenar av lava som ur en kokande kittel, stenarna ångade och flöt i ca 1 timme och sedan sjönk de då de sugit åt sig vatten. Stenarna som kom upp var svarta på utsidan och vita på insidan och det är endast här på El Hierro som man har funnit sådana stenar de har blivit kända över världen som ”Restingolitas”. Restinga blev evakuerat till en by lite längre norrut och hamnen stängdes då fanns ingen möjlihet att segla hit till El Hierro. Detta vulkanutbrott följde vi med stort intresse hemma i Sverige, så det var extra intressant för oss.

La Restinga på El Hiero 2014-04-07

Så har vi då äntligen lämnat Las Palmas efter sex månaders stillaliggande. Det har varit en spännande period och vi har lärt oss mycket om både  Las Palmas och hela ön Gran Canaria. Vi har gått och cyklat runt i staden och vandrat i bergen från norr till söder, vi har fått se och lära oss  massor, haft fantastiska möten med härliga människor från hela världen, festat på Canariers vis och tagit del  i deras seder och bruk. Vi har blivit väl bemötta på de allra flesta ställen och vi har fått lära ossa att Canarierna är ett mycket vänligt folk som vill alla väl. Det känndes ändå som det var dags att dra vidare och utforska  öarna i väster, vi var helt enkelt sugna på att se något annat för åtminstonne en tid. Vi vinkade adjö till gamla och nyfunna vänner och tog oss först  ner till Anfi del Mar för några nätter för ankar med grillning och samvaro med svenska vännerna Siw och Christer som seglade med oss dit. Sedan tog vi oss själva de få sjömilen ner till Puerto Mogan. Här har vi varit många gånger men aldrig med egen båt så det kändes roligt, vi hade en lite guppig natt för ankar och en natt i marinan innan vi drog vidare till La Restinga på El Hiero, den sydvästligaste och minsta ön i gruppen Kanarieöarna. Seglingen hit var stundvis ganska tuff och stundvis ganska vindfattig allt på skalan från 2 till 16 m/s visade sig under de 20 timmar som de 120 distansminutrarna tog. Salta och trötta kom vi fram ca 8.30 i morse. Här är en liten hamn med ca 7 gästande båtar, fantastisk vacker pir och ett litet sovande samhälle. Vi ser fram emot att utforska ön både med bil, buss, fötter och snorkelutrustning under de 2-3 veckorna vi planerar att stanna här.

Las Palmas 2014-03-02

Jul och nyår har passerat med besök av först Henrik och Sofia och sedan Son med flickvän. Det är alltid lika trevligt med besök då vi får anledning att ta ett "brake" i allt båtfixande. Vi har turistat i två veckor och bara njutit av trevligt sällskap och god mat.

I februari flög vi hem för at hälsa på vänner och bekanta och för att se till hus och hem. Allt var bra men oj va kallt och mörkt. Vi var även en sväng till Oppdal Norge för att hälsa på vänner och åka skidor, härligt!

Nu är vi tillbaka i båten och här är en närmast kaosartad kanevalsyra. Härlig hög musik och barerna stänger inte förrän 11 på förmiddagarna, Kanarierna vet definitivt hur man partar. Vi har deltagit lite här och där och är imponerade av deras uthållighet. I går tittade vi på karnevalståget som startade kl 17.00 och inte var i mål förrän efter midnatt, deltagarna måste varit helt slutkörda efter att ha dansat många, många timmar.

Vi börjar nu att förbereda båten för vidare segling till de västligaste öarna Hiero, La Gomera och La Palma. Jobben vi ska klara av innan vi lämnar hamnen i slutet av mars är målning av däck, putsning och polering, UV skydd på rutor samt rengöring av botten. Sen tillkommer naturligtvis massa småsaker som måste fixas, köpas, planeras mm.

Det blir någon form av vardag när man stannar länge i en och samma hamn. Vi skaffar oss rutiner och på något sätt känns det skönt för en tid. Vi har dock svårt att i nuläget se oss stanna kvar här i flera år som många andra seglare har gjort. Många som har tröttnat på att dra runt på haven har parkerat här och det är inget dåligt ställe att parkera på. Här finns det mesta man behöver och framför allt ett väldigt trevligt klimat. Så när vi är färdigseglade kanske även vi hamnar här vem vet????

Då vi har tillgång till både gym och pool spenderar vi en del tid där, Per på gymmet och Bitte på vattengymnastik, två förmiddagar i veckan om vädret tillåter. Vi har fortsatt våra vandringar i bergen och fått se den ena vackra vyn efter den andra, vi har vandrat i skog, längs sjöar, i berg, längs odlingar av olika slag, uppåt och neråt, brant och flackt ja här finns det mesta utan snö och is även om vi en gång har haft något som liknade snöblask.

Hamnen är nu tömd på alla ARC seglare som efter en ganska tuff segling i mycket varierande vind har kommit fram till St Lucia. Här har kommit och gått ett otal båtar efter det. De kommer, bunkrar båtarna fulla med mat och väntar tills vädret är bra och seglar sedan mot Västindien, Cap Verde, Brasilien eller andra exotiska mål. Omsättningen i hamnen är stor så här års.

Vi vill passa på att önska er alla en riktigt GOD JUL och ett fantastiskt GOTT NYTT ÅR

Las Palmas 2013-11-09

I morgon startar de första båtarna som ska gå med ARC (Atlantic Rally for Cruisers). Det är första året de har två starter. De försa gänget går först ner till Cap Verde för att efter några dagar göra en omstart för att fortsätta till St Lucia. Vi har några vänner som ska vara med så vi har byggt om båten från bobåt till segelbåt för at kunna vara med och titta på starten. Det har varit en hektisk vecka här först och främst för ARC seglarna men även för oss som ju bara måste var med på allt vi kan. Det har varit fester, livflotteövningar mm och hög puls i hela hamnen. Och det fortsätter i två veckor då den andra starten går av stapeln  PUH! Ska bli kul att uppleva hamnen lugn och stilla.

Dagarna här nere går väldigt  fort. Det är alltid mycket som måste fixas, köpas, ses, eller diskuteras över en öl. Vi har vandrat en hel del i bergen och umgåtts med vänner, dagarna rinner förbi. Vi ha rtyvärr råkat ut för ett missöde - vår hårddisk har helt enkelt gett upp och trots att vi har en extern hårddisk som det klart och tydligt står"BILDER" på så har vi upptäckt att de inte hoppa över dit av sig själva!? Ja har vi riktig mycket otur så går den inte att rädda men vi ska ta med den hem och se om inte någon expert kan rädda åtminstomne lite av den.

Vädret här nere är fantastiskt behagligt Vi har inte haft under 22 grader en enda dag och just nu när klockan är sju på kvällen och solen har varit nere i snart en timme så är det 23 grader. Det har regnat några skurar men inte mycket, solen skiner alltid någon stund på dagen och ofta hela dagen. Det kan nog bli både kallare och molnigare här uppe på norra Gran Canaria men då kan vi ta bussen ner till södern för att få sol och värme.

Las Palmas 2013-10-02

Äntligen ett nät som har lite kapacitet! Sedan sist har vi klarat av både Lanzarote, Isla de Lobos (Vargön) och Fuerteventura och har nu sedan några dagar anlänt till Las Palmas på Gran Canaria. Här har vi just med vår gode vän Mikaels hjälp förhandlat oss till en plats på en ponton som drivs av den lokala båtklubben, (stort tack Mikael) så nu har vi tillgång till pool, gym, spinning, bastu! mm. Vi planerar att stanna här i ca 6 månader för att dels arbeta på båten och dels utforska ön. Här ligger många svenska båtar några är gamla bekantskaper från haven hemmavid men många är nya.

Några ord om de öar vi besökt sedan Graciosa. Vi låg ca en vecka i Arreciffe, Lanzarotes ”huvudstad” där hyrde vi bil i några dagar för att kunna utforska de sevärdheter vi ville se och för att få en känsla av ön. Denna ön är helt torr har inga träd förutom i trädgårdar. Det är ett ökenlandskap med böljande kulla av lava som sakta sakta bryts ner. Öns arkitektur är starkt influerad av Cecar Mandrique som var en arkitekt och konstnär. Vi var och besökte hans hem som numer är museum. FANTASTISKT – huset har han byggt i lavagrottor och han har utnyttjat den väldigt speciella naturen på ett fantastiskt sätt. Vi besökte även de stora grottorna som finns på ön och även det var en fantastisk upplevelse vi gick en guidad tur på två timmar och turen gick långt ner i tidvis trånga vinglande gångar och tidvis i stora salar. Vi var mycket imponerade. Ön är annars inte så vacker rent naturmässigt tycker vi men väl värt ett besök. Vi seglade vidare till södra delen av ön där det är  väldigt turistigt med stora hotellkomplex men kanske lite vackrare då det är här öns stränder ligger.

Vi seglade vidare till Isla Lobos som direkt översatt till svenska blir Vargön dock inte att förväxla med Vargön utanför Vänersborg. Detta är en väldigt liten ö strax norr om Fuerteventura. När vi efter den korta seglingen från södra Lanzarote kastade ankar var det otroligt klart vatten vi såg fiskarna simma under båten fast det var tio meter djupt och fiskarna var ganska små. Båttens skugga på botten följde oss när vi guppade runt i de loja dyningarna. Här låg vi och gungade till söms i tre nätter. Vi besökte ön som är ett naturreservat och man får inte gå utanför de med varlig hand arrangerade stigarna. Det finns en MYCKET liten by på ön som saknar el men trots det så finns här en restaurang. Varje dag fick vi besök av flera charter katamaraner på ankarplatsen, de kom med dagturister så på nätterna var vi i stort sätt ensamma..

Efter tre härliga dagar gick färden vidare till Gran Tarajal på Fuerteventura, en segling på ca 35 sjömil. En ganska liten stad, här stannade vi i några nätter. Ön har inte så många valmöjligheter när det gäller hamnar och när vi var där blåste det åt fel håll för att kunna ankra vilket vi annars gärna hade gjort. Ön är lik Lanzarote på så sätt att det inte finns några träd och inget grönt, men den har betydligt fler sandstränder. Turistnäringen är även här centrerad till södra delen av ön vilket vi blev varse när vi seglade söderut för att ta oss till Las Palmas.

Grasiosa 2013-09-09

Ligger för ankar i en vacker bukt på en av Kanarieöarnas minsta öar Grasiosa. Den ligger norr om Lanzarote och har en liten by med affär och restauranger, cykeluthyrning, sedvanlig krimskramsförsäljning och en järnaffär. Byn ligger två vikar bort från vår ankringsplats och man kan antingen gå eller ta dingen. Vattnet är ljummet och kristallklart, vinden varm - livet är med andra ord gôtt.

Hit till Grasiosa kom vi för några dagar sedan efter en 300 sjömil lång segling från Madeira som tog exakt 50,5 timmar. Madeira var en mycket trevlig upplevelse, vi passade på att göra allt det vi tro att man ska göra på Madeira - Besökte Funchal med gamla stan och grönsaksmarknaden, åkte linbana upp på Monte för att se den vackra botaniska trädgården, åkte träkälke ner längs de branta gatorna (hissnande upplevelse) och provade Madeiravin men den mesta tiden ägnade vi åt Levada vandringar i den fantastiska naturen högt uppe bland bergen – fantastisk upplevelse och dessutom fick vi lite välbehövlig motion. Vi gjorde fyra olika vandringar som tog allt mellan 3 – 6 timmar var. Vi hyrde bil i två dagar så vi han se en del av ön men vi kan gärna tänka oss att komma tillbaka och utforska ön ännu mer.

Här blir vi liggande några dagar till för att vila upp oss innan vi seglar vidare för att utforska nästa ö, Lanzarote.

Havet 2013-08-20 tom 23

Hur går en överhavs segling till? Vad gör vi? Hur lagar vi mat? Hur sover vi?...

Gick från Caiscais ca kl 10. Seglingen började med lite för svag akterlig vind så vi fick gå för motor i 1,5 tim med storen som rullningsstöd sen åker gennakern upp och vi gör god fart, 6-8 knop. Kl 16 byter vi gennakern mot genuan, (vi har som regel att aldrig ha gennaker uppe på natten, detta är det enda seglet vi inte kan sköta till 100% från sittbrunnen och att behöva gå upp på däck på natten tycker vi är onödigt) farten minskar till 5 knop men det kan vara skönt att ha en lugn första natt. Första dagen och natten var rätt händelselös, det tar alltid lite tid att vänja sig vid båtens rörelser och att komma i ording och då är det skönt med en lugn början. Det gäller att vila så mycket som möjligt inför natten. Vi går 4 timmars vakter, Per börjar och jag sover, kl 2 väcker Per mej och jag tar över vaktandet.

När vi vaktar sitter vi antingen och läser eller sover men har alltid äggklockan på 15 min om sikten är god. När klockan ringer är det dags att kolla horisonten efter lanternor, kurs, vind, väder, AIS:en ja allt som kan vara relevant. Om sikten är nedsatt pga höga vågor eller dimma ställer vi klockan på kortare tid. Och är det riktigt illa spanar vi hela tiden. Det går många böcker på en översegling då det blir mycket läst även på dagarna, om det rullar mycket är det svårt att få andra saker gjorda.

Dag två åker gennakern upp före frukost och sitter uppe i 11 timmar innan vi tar ner den för natten. Nattens segelföring blir spirad genua åt styrbord, storen åt babord (säkrad med en preventegaj till förknapen) och kuttern åt babord för att skopa in vind i genuan, kuttern hjälper även till att minska rullningarna. Vi får en lugn och behaglig gång i båten med denna segelföringen och marchar stadiga 7 knop. Ni kan se segelföringen på bild ovan.

Tredje dagen fortsätter vi med samma segelföring vi loggar mellan 6 och 8 knop och får inte fortare med gennakern. Vi såg flygfisk för första gången på vår resa. Delfiner har vi besök av så gott som varje dag när vi är ute och seglar och så även denna översegling. Vi får även besök av några valar men det är på natten och hör bara blåsljudet, det är för mörkt att se dem även om vi har fullmåne hela tiden. Per fixar till så att vindrodret styr, vi styr mycket sällan själva utan autopiloten styr, den drar ju dock en hel del ström särskilt när vi går med akterlig sjö då båten gungar hit och dit därför är vindrodret väldigt bra vid överseglingar. Efter lite justeringar klarar den av att styra själv men när sjön ökar på så hjälps autopiloten och vindrodret år att styra – funkar mycket bra. Jag renoverar den Portugisiska gästflaggan som har blåst sönder, får byta ut hela det röda partiet då det bara är trasor kvar. Syr för hand, det gungar för mycket för att ta fram symaskinen. Natten blir lite skumpig då sjön har ökat.

Dag fyra gungar vi på på samma sätt kl 15 ser vi land och har då 18 sjömil kvar. Kl 18 är vi ankrade utanför en fantastisk sandstrand med kristallklart vatten. Vi kan se båtens skrov som en skugga på sandbotten under oss. Vi öppnar en flaska skumpa (tack någon) grillar vår middag och njuter!!! Sover gott en HEL natt.

Lisabon/Caiscais 2013-08-19

Lisabon är ännu en trevlig Portugisisk stad, lite ruffig men oändligt charmig med sina kullar, gamla byggnader och trevliga människor. Hit kom vi med några dagseglingar och korta stopp längs den portugisiska kusten där vi även träffade på Arieanne igen och vi slog följe hit. Vi ankrade upp utanför Caiscais som är en badort väster om Lisabon. Vi var här för 20 år sedan och det har hänt en hel del. Då fanns här ingen marina det finns det idag men då det skulle kosta oss över 80€ för en natt tycket vi att ankring med fritt bad var ett gott alternativ. Vi flyttade oss vidare till Alcantarahamnen inne i Lissabon även här har skett mycket på 20 år! Vi besökte gamla staden och en kväll blev vi bjudna på Fado restaurang av våra goda vänner på Arieanne som tack för att Per hjälpt dem med utombordaren. Fado restaurang är precis som det låter gästerna äter medan fadosångare framför den ena fadon efter den andra. Mycket vackert i lagom portioner och en fantastisk upplevelse! Stort tack till Anna-Karin och Leif det kommer vi aldrig att glömma. De seglade vidare söderöver och här skiljs våra vägar i alla fall för detta året.

Vi passade även på att träffa vår gamla vän Peter Bilton som sedan ca 22 år bott och verkat här i Lisabon. Vi hade en trevlig eftermiddag/kväll ombord med öl, vin, grill och massa gamla minnen. Vi fick även träffa hans trevliga dotter Louise. Peters sambo/särbo Telam och hennes son Diogo kom förbi för att hälsa och det blev sent innan allt blev sagt. Tack för en trevlig kväll.

Vi flyttade ut till Caiscais igen där vi bunkrade, lyssnade på en musikfestival, såg fyrverkerier som avlossades från 7 stycken tätt packade flottar inte långt från vår båt sen bar det av till Porto Santo 500 sjömil och ca 3-4 dygns segling bort.

Porto 2013-08-10

Nu har vi kommit till Portugal och Porto. Vägen hit har gått via Muros, mycket mysig liten stad men med en rockkonsert som försökte ta knäcken på oss, här gav även vår splitternya utombordare upp! Vidare seglade vi till Ribeira där vi hade planerat att vandra en bit på en pilgrimsled men det visade sig att det inte var vidare vackert just här så vi hoppade över det. Även här var det oljud, någon slags fiskefiesta, fyrverkerier och kanonskott i massor och allt avslutades med ett jätte fyrverkeri som varade i minst 30 min kl 12 på natten. Sedan tvingade vår trasiga motor oss till Vigo där vi fick proffsig hjälp på ”Lagoa Marina”. Mycket proffsig personal och hantering av både oss och motor. Även här var det fiesta, denna gång till Sardinernas ära. Detta innebar ännu fler kanonskott, och en predikan som hölls via ett högtalarsystem som nog nådde alla i Vigo även de som satt inlåsta i isoleringscell, avslutades även den med en förfärlig massa kanonskott mitt i natten. Vi passade även på att besöka Baiona som vi på vår förra seglats angjorde som första hamn efter att vi korsat Biscaya, så här kan man säga att någon slags cirkel slöts eller kanske började. Trevlig stad där det hänt mycket sen sist. Här sa vi även adjö till Arieanne från Västerås med Anna-Karin, Leif och kompisen Lena ombord som vi seglat med till och från sedan La Coruna, många trevliga kvällar har vi hunnit med. Kanske våra vägar korsas igen vem vet. Från Baiona tog vi ett lite större hopp ner till Porto och den ganska okända Douro Marina. Fin lättillgänglig marina med mycket trevligt bemötande. Här ligger man på gångavstånd till alla portvinshusen i Gaia som ligger på södra sidan av floden Douro och således även söder om den mer kända staden Porto som vi naturligtvis också har besökt. Då vi lyckats pricka den varmaste dagarna vi haft, 38 grader, och staden Porto är väldigt backigt beslöt vi ta en turistbuss runt för att få en överblick och sedan kunna besöka de ställen vi vill titta närmare på. Vi har även hunnit med en cykeltur söderut längs kusten och vi blev väldigt imponerade av naturen, strand med klippor eller stora stenar och Atlanthavet som rullade in. Vi måste säga att Porto har mycket att erbjuda och kan fylla de flestas krav på en semester många gamla vackra byggnader, mycket historia, shopping, portvinsprovning,  båttur upp längs floden med besök på vingårdarna, bad på vackra stränder, vad mer kan man begära. I morgon seglar vi söderut med Porto varmt bevarade i våra hjärtan, och om vinden håller så planerar vi att ta oss till Figueira da Foz.

La Coruña 2013-01-24—31

La Curuña är en trevlig stad med mycket att se, vi låg i en marina som ligger precis utanför gamla stan, gamla stan var mycket trevlig, många små gränder och torg med barer och restauranger. Det började en fiesta dagen vi kom och den varade till 28. Det var en fantastisk fest med hundratals stånd med både krimskrams, fantastiska lokaltillverkade vackra saker, ostar, kryddor, mm. Men det mest fantastiska var ända de otroliga grill restaurangerna som hade tagit alla torg i besittning. Här serverades alla möjliga och omöjliga grillrätter. Vi satt flera kvällar med ett glas Rioja och bara titta med stora ögon på alla hundratals människor och de fantastiska grillarna.

Vi var även iväg och tittade på Hercules som är värdens äldsta fyr som fortfarande är i drift. Väldigt vacker och väldigt stor. Den byggdes under det första århundradet AC men har sedan använts till en del andra saker än fyr men när vikingarna dök upp på 800-talet togs den åter i bruk.

Som alltid träffade vi många trevliga seglare, både svenskar, danskar, engelsmän, holländare......Den 31 kl 4.00 på morgon gick vi vidare för att runda Cap Finistere och sätta kurs mot Muros.

La Coruna 2013-07-28

Seglingen hit från Gijon bjöd på ganska mycket även om vi inte var i land utan valde att ankra i vackra vikar för middag och sömn. Det var svaga motvindar största delen av vägen och vi fick därför gå för motor mest hela tiden vilket är tröttande för både båt och besättning, det brummar och båten rör sig mer ostrukturerat än om man har vind i seglen som stöttar.

På vägen träffade vi på ett oräkneligt antal delfiner som lekte framför stäven, vi såg två mindre valar alldeles i närheten av båten en kväll när vi skulle ankra, och helt plötsligt när vi motoriserade fram längs kusten så var hela havet fullt av krabbor som simmade omkring, det var tusentals med små röda krabbor som simmade intensivt med sina små ben, lika plötsligt som de dök upp var de borta igen. Men det mest överraskande var nog när båten helt plötsligt sackade i fart och vi var tvungna att backa för att se vad som hänt och något förvånande dök det upp en resårmadrass som bar märken av vår botten färg, vi hade alltså lyckats pricka en madrass långt ute till havs!? Dagen efter körde vi förbi kudden..... hoppas ägaren av madrassen och kudden sover tryggt i en ny säng någonstans.